6.2. Grand finale och drömmen som blev sann

Fortsättning från förra träningstillfället då jag kom så långt att jag kunde sitta på honom med ena benet kvar som stöd mot vattentunnan. Sprang in och visade Chuck bilderna på kameran när jag satt på honom, som Amanda fotade. Chuck blev lite förvånad måste jag erkänna, han följde med ut. Vägen till att stå upprätt på vattentunnan var nu kort, la över benet och satte mig ner igen…

1

Släppte försiktigt foten som jag hade som stöd på vattentunnan och nu fanns ingen återvändo!(?)

2

Nu kunde det gå hur som helst… minsta lilla obehag skulle kunna leda till en rodeoshow, det skulle ioförsig bli en väldigt kort sådan eftersom jag inte hade någon sadel, haha. Och ingen hjälm heller för den delen och det kan ju diskuteras. Inget jag förespråkar och skulle aldrig sätta mig på mitt stensäkra halvblod utan hjälm, det går bara inte. Det känns fel. Men ”där borta” är det annorlunda, fråga mig inte varför. Ta diskussionen i något annat forum 😉 Jag skriver, alltså lever jag.

Jag satt där och plötsligt börjar hästen… röra sig framåt… han tog ett steg, två steg, han skrittade med mig på ryggen och jag skrek ”Chuck, I´m riding, I´m riding!!” (jävligt dumt, jag vet) Haha… det här är sjukt.

3

Han skrittade genom korallen!! Jag hade inte ett dugg att säga till om: inget träns, ingen sadel, ingen hjälp av någon eller något, förutom ett grimskaft som menlöst hängde på sidan.

 4

Jag kunde liksom inte göra så mycket, han kan varken gas eller broms, så det var bara att hänga med. Go with the flow liksom. Kom bort till andra änden av korallen och han stannade, lugn som en filbunke.

 6

Nästa problem: Att ta sig ner! Utan att ta stöd med ena benet på vattentunnan. Det var ju bara att gilla läget så jag lutade överkroppen framåt över mankammen, la försiktigt benet över rumpan på honom och gled av. Lyckan visste inga gränser. Lyckan är total! Älskade häst. Drömmen om att få ”tämja” och kunna rida en vildhäst. Trodde aldrig jag skulle få den här möjligheten i mitt liv. Nu har jag både fantastiska vänner på andra sidan Atlantan och en uppfylld dröm.

Det tog 7 träningstillfällen under 5 dagar, från att försöka fly, forcera en järngrind, lyssna till kroppspråk, grimma på, miljöträning, till att han följer mig som en hund och låter mig sitta på hans rygg. Det är fan magiskt!

Tänk att den här hästen nu är min. Min alldeles egna indianhäst ❤

5

Om han har fått något namn? Ja, jag tror det… Släpper det om ett tag 😉 Så vad gör man när man fått sin dröm uppfylld och nått sitt mål? Skaffar nya, såklart!

Nu har jag en dröm som är långt från det jag någonsin vågat drömma om och jag har nya mål, såklart… Jag ser fram emot att få hem dig ❤

To Cary & Chuck at DeBoo´s Ranch Adventures:

I’m so grateful for all you’ve done for me and gave me the opportunity and trust to work with this horse. It has been my dream since I  wallpapered my room with posters of horses. First of all to see untamed horses and I could never believe that I would get the opportunity to work with them. You mean a lot to me, see you soon! ❤

finaste

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s