Jag tar mig an projekt Joe, aka ”rodeohästen”!

Förra året åkte jag över ensam och när jag kom dit var Amanda på plats. Hon är precis som jag lite såld på det här stället. Första morgonen så säger Chuck och Amanda och de hade en projekthäst till mig medan de tittar på varandra och flinar. Jag tände på alla cylindrar och min impulsivitet sa: ”Ja, för fan, jag är på!”

Det var den här hästen…

chuck rodeo

Joe heter han. Bilden är från år 2013 när vi var där och Chuck satt upp på honom för första gången. Efter det här hade Chuck inte riktigt tid med Joe och han blev ståendes. Någon har suttit upp på honom efter det men han exploderar när man ska gå iväg. Chuck jobbade med honom från grunden när vi var där

2013

Jag hade tackat ja till uppdraget och tänkte att, jag börjar från början. Han är hanterad och miljötränad sedan tidigare men jag tog in honom i korallen, utan någon utrustning alls. Började med att få honom att bara lyssna på mig via kroppsspråket och i början gjorde han utfall/skenattacker mot mig. När jag kommit förbi det så var allt lugnt. Jag började om med att röra honom med pinnen med påsen på, Amanda har redan gjort det här med honom nyligen så det är inget nytt för honom, men jag ville ta det från grunden så jag hade tilliten när jag väl skulle sätta mig upp en vacker dag.

Jag jobbade med påsen på honom, gillade den inte riktigt runt bakbenen men jag fortsatte till han accepterade det. Använde sadelpaddar och grejade en del från marken, precis som på bilden här ovan. Han var cool så jag började hänga på honom. Han funderade lite vad jag höll på med men fann sig i det.

Så till slut hängde jag som ett uppochnervänt V över honom och säger till Amanda: Fan vad sugen jag är på att lägga benet över nu… medan jag hänger där.

1

Ja, gör det, säger hon. Sagt och gjort, la mitt högra ben sakta över ryggen på honom och vips, så satt jag där. Gjorde ingen big deal av det, kanade av efter en stund och upprepade det några gånger. Det gick galant… Tränade på lite uppsittningar…

uppsittning

So far so good, jag vet ju att folk har suttit på honom, det är inga problem, det kritiska är när han ska gå iväg.

gå

 

Jo, man får ta mantag när man inte vet vad som komma skall… 😉

 

Fortfarande i bara grimma och grimskaft, hoppade upp igen och försökte få honom att gå framåt men han stod som en fura. Bad Lars, som också var på ranchen, att ta grimskaftet och leda mig, det gick sakta men det gick bra, han var lite spänd.

Kom på att han måste lära sig att gå framåt för rösten, han förstår inte den framåtdrivande signalen med säte och skänkel.

Så av igen, ledde honom och flyttade honom, lärde honom start och stop för rösten.

2

Upp igen, smackade och jag kände att han tänkte framåt men stod still. Assistans av Lars igen, vi kombinerade röst och ledare och det känns som det trillade ner en lite pollett. Till slut kunde jag skritta omkring själv och kunde bli lite tuffare på honom nu när han förstod vad jag menade. Dock var framåtbjudningen oerhårt dålig, se själva här, en egentligen meningslös video…

La på grimskaftet istället för att använda ben och röst, då började det hända grejer! Här är en lite roooligare film 😛

Jag kan nu hoppa upp och skritta och trava barbacka. Kände att han ibland spände till byte av gångarter men inget allvarligt…

Det här verkar ju gå bra va? Nästa kritiska moment är att sadla och hoppa upp och skritta iväg med sadel på.

Arbetet fram hit har tagit tre dagar, dag fyra är planen att ta på sadeln och jag väntar på Chuck som är uppe på åkern och slår hö. Har gjort grunden och förberett allt för att slänga på sadeln och den hänger där på staketet. Vill inte vara ensam när jag hoppar upp i sadeln första gången. Man kan ju tycka att det är bättre och lättare att sitta i sadeln än barbacka men faktum är att rider man barbacka kanar man ju bara kana av om något händer. I en sadel är du mer låst och kan fastna och göra dig illa om hästen t.ex. går omkull.

Jag väntade och väntade… men tänkte att, äh, vad fan, jag provar. Så jag sadlade, ledde omkring honom sadeln, gungade på den och drog och ”slog” i stigläderna så det lät och touchade honom… Han reagerade lite och jag fortsatte tills han inte brydde sig längre.

Så, satte jag foten i stigbygeln, och klev upp. Andas…

sadel

sadel2

 

Hur jag kunde fota när jag var ensam? Dessa bilder är från ett senare tillfälle 😉

 

Ibland är det skönt att ha den där knoppen att hålla sig, samtidigt vet jag att den kan göra väldigt ont om jag kommer ur balans…

kritiska

Det kritiska momentet, att ta första steget, under sadel!

Än så länge stod vi bara still, jag smackade lite lätt och hästen… gick framåt! Inga explosioner, tack o lov! Vi tränade start och stopp, ibland spände han till. Tror det handlade om någon typ av sadeltvång tidigare.

Jag skrittade runt där, väldigt sakta, ingen framåtbjudning över huvud taget. Likadant dagen efter och tänkte att det är bättre vi går ut på slätterna.

skritt

Lars sadlade en häst och jag tog honom till draghjälp. För första gången var Joe ute i vida världen under sadel!

Naturligtvis skulle jag tänja lite på gränserna och försöka öppna en grind, sittandes på honom, haha. När jag lutade mig över på ena sidan och tog tag i grinden for han i luften, jag höll i mig, i knoppen, lyfte upp huvud på honom och bockandet upphörde ganska snabbt. Puh!

Sen skrittade vi iväg och Joe skötte sig galant! Om jag var rädd någon gång? Nej, aldrig rädd, men beredd 🙂 Jag Älskar ju sådana här uppdrag! Och så levde han lycklig i alla sina dagar…

ute

kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s