Sargad häst & veterinärvård!

Något som man lär sig ”där borta” är vilken fantastisk läkförmåga kroppen har, egentligen. Sår och sjukdom som vi skulle ställa våra hästar på klinik för, läker på något konstigt vis av sig själv där. Jag måste nämna en historia när jag och Cassandra var där 2012.
Vi skulle rida till Klippiga bergen, en ritt på 6-7 timmar enkel väg, allt var packat och alla hästar sadlade. Jag stod och väntade på något och fick se en icke tam häst ligga ner ca 150 m från ranchen.
IMG_1218Jag tyckte det såg konstigt ut och gick närmare för att se. När jag kommer ca 50m ifrån den ser jag att den är alldeles blodig över bakbenen och svansen, jag tror den är död men precis då lyfter den huvudet och tittar på mig. Jag vill inte gå närmare för att inte stressa den utan går tillbaka och berättar för Chuck. Han går dit och kollar och när han kommer tillräckligt nära reser den på sig och hoppar iväg på tre ben, bokstavligen. Ena bakbenet hänger, är sargat över lår, has och ner över senan. Den har antagligen fastnat och slitit sönder sig på taggtråd.
Min första tanke är att ta bort den, den kommer inte överleva… Hade det varit i Sverige, hade den fått stå på klinik, i dagar, om vi ens försökt rädda den. Det var den värsta skada jag någonsin sett på en häst.
Vi är som sagt på väg till Klippiga bergen för att campa och kommer vara borta i tre dagar. Om den där hästen ligger där blodig så nära ranchen kommer den locka till sig Grizzlybjörn…
IMG_2518

 

En grizzly vi fångade på bild i Galciar National park

 

Chuck och hans vän Roy rider fram till hästen som hoppar iväg, de kommer ikapp hästen och fångar den med lasso, tar ner den på marken och ”tvättar” benet. De har på någon mörk smörja över hela benet och släpper den. Jag opponerar mig och säger att men sådär kan den ju inte gå omkring! Den kommer ju dö! Det är bättre ni skjuter den. Men man ska inte opponera sig mot en cowboy som lever i vildmarken, han kan sin sak…
Jag och Cassandra kan inte riktigt släppa tanken på den där hästen under vår tur i Klippiga bergen.
_DSC0005
är vi kommer tillbaka efter tre dagar… så står den där ute på slätten och den lever! Den hoppar fortfarande på tre ben men Chuck hävdar att det kommer bli bra med tiden. Vi får helt enkelt lita på honom… Det här var år 2012, jag har ju varit tillbaka två gånger efter det, 2013 och 2015… Om jag sett den? Det återstår att se…
På torsdag ett rodeo-inlägg och lördag kommer ett inlägg om nästa träingspass med vilden, woho!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s