2.2. Jag har klappat honom!

Tycker Chuck ändå var rätt modig som lämnade mig ensam med det här, jag menar, jag har aldrig hanterat en häst född i frihet, som aldrig haft kontakt med en människa. Många ung- och ”problemhästar” har jag ju hållit på med. Sett många filmer med Join-up som det kallas och framförallt sett Chuck jobba med det här. Det måste ändå vara den bästa skolan!
Men det är ju annat att stå där själv!
Hur som helst, Chuck kommer och gör en bedömning av vad som behöver göras. Hästen behöver lite hjälp att våga stå kvar, att våga känna den första kontakten. Så Chuck tar fram ett lasso…
Han var inte helt lätt att fånga ska jag erkänna och då har Chuck gjort det här många gånger i sitt liv. Jag tolkar det som något positivt 😉

run

run5

run4
Till slut har han i alla fall lassot runt halsen men råkar olyckligtvis få repet under svansen. Ni vana hästmänniskor vet vad det innebär. Han sprang, varv på varv och Chuck kunde inte göra annat än vänta ut honom.
Så stannade han, Chuck tog upp repet från backen så det sträcktes och hästen kände kontakten, han stod still. Det såg på något vis ut som han var lättad över att vara fångad. Chuck tog fram en pinne, se det som en förlängd arm, och drog längs med repet så ett konstigt ljud uppstod, nästan som ett instrument. Inget hästen brydde sig om. Samtidigt som han drog pinnen fram och tillbaka över repet så närmare han sig honom. När han kom så nära så som jag gjort innan så snurrade han runt och sprang iväg…
Han stannade upp ganska snabbt och nu var lasson till stor hjälp för att komma närmare. Men han fortsatte med sina vändningar och Chuck gillar inte när de gör så, vet inte vad han gjorde men han förekom hästen på nå vis så vändningarna upphörde rätt snabbt.
Så sprang han något varv igen, jag stod och hängde vid staketet och nästan i höjd med mig så stannade han. Chuck sträckte lassot så han skulle känna kontakt och tog fram sin pinne igen.

fångad

Hästen stod still, med fullt fokus, han kunde med lätthet ha valt att springa därifrån. Och hade han gjort det så hade han fått göra det…
Det tog inte lång stund innan Chuck var så nära att han kunde röra vid honom med pinnen i pannan. Helt otroligt! Och han stod kvar…
Chuck backade undan, lät lassot ligga på marken och det var MIN tur att gå in.
Gick in till mitten, plockade upp lassot så det blev sträckt mellan mig och hästen. Höll lassot i ena handen och drog med den andra handen (utan pinne) fram och till över repet samtidigt som jag gick närmare.
Han står fortfarande still, med spetsade öron och full koncentration på mig. Så var jag där, mitt framför honom, handen var vid repet precis vid mulen. Jag lyfte handen mitt framför honom och satte handen i den svettiga pannan. Galet! Här står jag och rör vid en häst som aldrig blivit tagen på av en människa!

första kontakten

Jag är lycklig. första kontakten2
Fortsättning följer.

första kontakten3

På fredag ett inlägg om vildhäst vs. sporthäst…

Ett svar till “2.2. Jag har klappat honom!

  1. Ping: Filmer på vilden i lasso! | Projekt Vildhäst·

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s